I första slutspelsomgången tog det stopp för Johan Sondell. Han fick där stryk mot Alexei Smirnov, som för tillfället ligger 44a på världsrankingen. 7-11, 10-12, 8-11, 5-11 blev slutsiffrorna.

Johan själv säger att han blev imponerad av Smirnovs tempo, eller som han själv skrev "ett jävla driv i spelet". Han grämer sig dock lite över andra och tredje set, i andra setet hade han 10-7 ledning och även ledning i tredje setet.

Han är nöjd med spelet i tävlingen utöver den snöpliga förlusten mot Andy Pereira i u21 turneringen där han själv tyckte att han spelade för ojämnt. Annars har han varit riktigt snabb i fötterna vilket har bäddat för hans fina spel.

Bra turnering av soda och perfekt inför fortsättningen av säsongen!

Signerat Hampus

Jag började träna och spela bordtennis på hösten när jag fyllde 7 år. Att det blev pingis var något av en slump. Man skulle kunna säga att jag halkade in på ett bananskal. Jag var som liten väldigt intresserad av allt som hade med boll att göra. Kunde spela fotboll, innebandy eller ishockey i timmar. En dag efter skolan gick jag hem till bröderna Jonsson, mina kompisar, som bodde i ett hyreshus. I källaren där fanns ett rum där vi brukade spela bandy. Efter ett tag sa de att de måste sluta för de skulle gå och träna pingis och frågade om jag ville följa med. Jag ville inte, eller vågade inte, för jag hade aldrig spelat pingis.

aNär jag började spela och träna med Norsjö IF höll jag racketen med två fingrar på baksidan för jag hade så små händer. Vår tränare Christer Bergqvist skrattade lite lätt och förklarade hur man skulle hålla i ett rack. Då var det många som tränade och spelade pingis i lilla Norsjö. Det var så många att det blev flera grupper. Våra träningar bestod mest av matcher, övningar körde vi inte så mycket. Vi som var yngst fick bra sparring och utvecklades därför att då fanns det många ungdomar i klubben som tillhörde Norrlandseliten. Det ledde b la till att Norsjöskolan med mig i laget vann Bästa Fyran i pingis och att jag fick allt mer blodad tand för att fortsätta utvecklas. Tyvärr avtog intresset bland de äldre och träningen blev allt sämre. För att utvecklas tävlade vi som var kvar mycket och reste en hel del. Vi var nog på de flesta tävlingar som gick i Norrland och spelade i så många klasser som möjligt. Dessutom var jag på rätt många läger. Allt fler slutade och till slut när jag gick i åk 9 var det bara Jill Bergqvist och jag kvar. Träningen i Norsjö blev allt sämre och vi var till Lycksele en gång i veckan och tränade med Pingisgymnasiet där. Tyvärr var inte intresset det bästa bland gymnasisterna och vi avbröt den träningen. 

När jag skulle börja gymnasiet hade jag bestämt mig för att satsa på bordtennis. Jag lade fotbollsskorna och hockeyklubban på hyllan trots att det kändes i mitt idrottshjärta. Jag hade under hela tiden jag tränat pingis också spelat fotboll (sista året i pojkallsvenskan), ishockey och även innebandy. Jag sökte vid preliminärintagningen i första hand Söderhamn och hade väl antagligen hamnat där om inte Linus Mernsten varit på mig. Han såg mig spela på Safirs internationella och började prata med mig. Jag sa då att jag skulle välja Söderhamn. Det tyckte han var synd och veckorna därefter ringde han och flera andra och ville att jag skulle komma ner och se hur det var i Köping. Ingen trodde mig nog när jag berättade hur lite jag tränat. De föreslog att jag skulle söka till Köping som just då skulle starta upp sitt RIG. Jag blev inbjuden dit tillsammans med mina föräldrar och när jag varit där bestämde jag mig för Köping.

Träningen i Köping var betydligt hårdare än den i Norsjö. I Köping blev det helt plötsligt 7 pass i veckan mot mina max 3 pass i Norsjö. Från början hade jag svårt att träna, jag var helt enkelt inte van vid den träning vi körde, men jag gillade ju pingis så jag körde på. Hade nog en del hjälp av den träning jag hållit på med i andra idrotter. Helgerna var de flesta borta på serier men jag spelade ingen serie utan fick vila på helgerna vilket var skönt.

Sommaren efter ettan åkte jag och några till från skolan till Japan på ett fem veckors läger. Där fick man känna på hur det var att träna och det höjde mig väldigt mycket. Under de följande två åren gick det väldigt bra med pingisen och jag lirade då för Stratos i Enköping. En trevlig klubb med trevliga människor med Uffe P i spetsen. Efter gymnasiet skrev jag kontrakt med Söderhamn.

Köpingtiden var en väldigt bra tid för mig och jag vill tacka Sören och alla andra tränare som hjälpte mig otroligt mycket med min pingisutveckling under den tiden. När jag kom till Köping var jag rankad runt tolfte plats i Sverige i min åldersklass  och när jag lämnade Köping var jag nr ett.

Till Söderhamn blev jag värvad efter gymnasiet. Jag började spela på andrabordet och gjorde en bra första säsong i elitserien. Andra året blev jag uppflyttad på förstabordet. Kvotmässigt blev det minus andra säsongen men spelmässigt ett stort plus. Jag var med på alla landslagsläger och det var också ett stort plus. Det året gick vi också till semifinal men förlorade där mot BTK Rekord och det var en tung förlust för det året tyckte jag att vi hade en bra chans att ta guld.

Tredje året blev det förstabordet igen och jag spelade helt OK. Jag blir mer och mer uttagen till landslagssamlingar, tävlingar och läger. Tyvärr åkte vi ut mot Ärtemark i kvartsfinal och jag gjorde mitt sämsta slutspel så här långt.

Fjärde säsongen blev den roligaste lagmässigt hittills i Söderhamnströjan och vi gick ända till final. Väl i finalen fick vi stryk av Eslöv i tre raka matcher men jag tyckte att vi stod upp bra. Publiken här i Söderhamn ska man inte klaga över. En fantastisk publik att spela inför.

Nu är jag inne på min femte säsong i den röda fina tröjan men jag har ännu inte spelat någon match än pga min onda rygg. En skada som jag drog på mig före slutspelet mot Eslöv och som jag fick dras med hela slutspelet. Tiden här har ändå varit väldigt bra och en som starkt bidragit till det är Peter Blomqvist vår tränare. Pidde var också väldigt nyttig att ha med första året. När man värmde  upp och var väldigt nervös inför matcher var han alltid med och skojade lite och pratade och sa att det inte var hela världen om man skulle förlora. Han var nyttig.

Sammanfattning :

1992-2002 Träning I Norsjö IF (Bästa fyran vinner 97)

2002-2005 Köping Gymnasiet 

2004- EM brons i lag, Junior EM

2003-2005 spelar i Stratos 

2005- Flyttar till Söderhamn 

2008 EM Brons i Dubbel 

2009 SM Final med SUIF

I pausen har vi ställningen 3-2 till Team 08 norrlandsmasarna. Matchen har inhållt allt så här långt, stämning, hat, bra spel, psykningar, svineri. Ja, helt enkelt allt som en pingismatch ska ha!

 Det började med att Hampus gick in och vann mot Jimmy med snäppet mer rutin. I andra matchen vann Redlig mot Viktor med tre rappa och Viktor kändes lite instabil, 1-1. Sedan var det dags, den nervöse Joel gjorde första matchen för kvällen och den mot Jon. Joel som var väldigt nervös på förhand men tog nerverna till en annan nivå, han rent ut sagt krossade Jon med tre snabba set och ställningen var 2-1. En viktig match skulle börjas, Jimmy mot Viktor. Nu var det en helt ny Viktor som gick in i hagen och lyckades knipa den svinige Jimmy trots hans underliga synpunkter. Sista matchen innan pausen var det Redlig som drog snäppet längre och vann mot Jon med 3-1 i set. Nu är ställningen 3-2 till Team 08 norrlandsmasarna. 

Nu har precis matcherna efter pasuen börjat och det är en stämningen som inte går att sätta fingrarna på. Tokladdade spelare och alla vill verkligen vinna. Nu hoppas vi på ännu mer hatkänsla efter paus för max underhållning till pingisvärden. 

Signerat, Danne(skribent för NewYork Times)

Team 08 Norrlandsmasarna- Allt annat än medgångssupportrar

Nu är det snart dags för den omtalade matchen som uppmärksammats av hela Sveriges press samt NewYork times som som befinner sig på plats för att rapportera. Vi har kännt pulsen på spelarna lite innan match:


Team 08 Norrlandsmasarna
Emil Redlig, hur känns det inför matchen med tanke på Jons ryggproblem, Hampus dåliga humör och Viktors dåliga skalle?

-Man är nervös men samtidigt rädd för hampus som hade sönder golvet förra veckan, man får se upp för hans racket. Viktor har snaggat sig och vet inte vart det kan leda. Jon har jag fullkomligt koll på i nuläget.

Joel Helker Nygren, Du har haft problem med nerverna tidigare men hur ska du göra för att hålla dom i styr mot dessa söderhamns profiler?

-Ingen kommentar från Joel. Han verkar skakig inför...

Jimmy Jin, Du är ju dagens ungtupp. Hur ska du lägga fokus för att kunna bräcka Jon med pennfattning och softgummi, Hampus med nabb och Viktor med gäddspel?

-Jag kör mitt race och ska försöka fälla några kommentarer under matchen för att skrämma dom lite.

Allt annat än medgångssupportarna
Jon Persson, ryggen och alla andra problem får läggas åt sidan men hur viktig är den här matchen egentligen? Och hur hanterar du media cirkusen som är runt om dig?

- Den är hur viktig som helst! Det har varit mycket ett tag nu men jag försöker att inte tänka på det. Och på slutet har jag slutat köpa dagstidningarna för att undvika allt snack som det skrivs om. Men som sagt denna match har allt fokus, kan vara en av de viktigaste matcherna i min karriär så här långt.

Hampus Nordberg, det ryktas om kexchoklad som pris men vad är det egentligen? Och hur påverkas du rent moteveringsmässigt av priset?

- Det är en middag då det serveras tacos, förlorarna inhandlar, lagar, diskar och allt annat som hör till. Det är dom här matcherna som jag är bäst i.

Viktor Brodd, du spelar ju som sagt i den tyska ligan med Köln och för möta många spelare som inte har så bra koll, hur hjälper det dig här idag?

- Jag är van att möta korkade spelare så jag tror på mig själv och laget här ikväll.


Ja, nu har precis dom första matcherna börjat och stämmningen känns het. Det är två jämna matcher som inletts och en lite smått nervös bänk som det verkar. NewYork Times tackar för tid och plats såhär innan match.

Klubben som stod för nybörjarträningarna jag gick på när jag var 5 år och knappt nådde upp till bordskanten, och därmed är min moderklubb är Hassels IF. Det är nog inte många som kan räkna upp fler än min bror, Jimmie, som kommer från denna klubben. Det är dock fler än vi två som satt Hassels IF på Sverigekartan.

Klubben i fråga håller till i Lucksta, samhället jag kommer ifrån. Vet inte hur många som bor i Lucksta men vi snackar inte om något storbefolkat samhälle här. En gymnastiksal där 5 bord ryms är ytan utövarna har att leka, svettas och kämpa på. Trots detta har denna lilla klubb fostrat 3 stycken spelare som kämpat sig upp och spelat i elitserien.

Dessa är Olof Röhlander, som spelade för Falkenbergs BTK 1995. Han var där 5e man men fick spela 8 singelmatcher, dock utan vinst. Olof jobbar nu som mentalstyrketränare och föredragshållare, inspiratör. Han har jobbat med bla örgryte och pingislandslaget och hjälpt dom med den mentala träningen.

Sara Svedin, min moster, är OBESEGRAD i damernas elitserie. Hon spelade för Långshyttan år 2001 och detta facit kan man ju bara buga åt...... Sorry Sara, men måste ju avslöja att du bara spelade en match. Dock - obesegrad i elitserien!

Slutligen är det jag, Hampus Nordberg som just för tillfället är inne på min tredje säsong i elitserien. Fick ju en fin start under mitt första år i SUIF, hade 7-0 i matcher och var givetvis snabb att påpeka för moster Sara att jag var bättre än henne! Tyvärr är jag ju inte fortfarande obesegrad men jag hoppas jag ändå är uppskattad i Söderhamn...

Jag började med pingis när jag var 5 år gammal, mest för att jag ville bli lika grym som min bror. "Riktig" träning men 2-4 övningar på varje pass kan jag inte säga att jag började med förrän jag var ungefär 13 år. Då jag började att åka de ca 4 milen till Söråker och Delta BTK där Urban Jansson höll i träningen, såna resor blev det 1 eller 2 gånger i veckan. Ubbe Jansson blev alltså som en tränare för mig, innan dess var det många år jag var helt utan en tränare. Så större delen av mina 10 år som pingisspelare innan jag flyttade ifrån mitt barndomshem så var jag utan tränare.

Tanken har gått många gånger att man undrar hur bra man hade varit ifall man hade vuxit upp i en klubb som SUIF och tränat betydligt hårdare från yngre ålder med en tränare som hade hjälpt mig med allt ifrån teknik, taktik och fysträning, hade man varit bättre eller sämre? Ingen aning. Hur kan det då komma sig att jag kunde hänga med och även tillhöra Sverigeeliten i min ålder även om mina konkurrenter kom ifrån stora klubbar med meriterade tränare?

Jag anser mig själv vara en ganska duktig taktiker, det tror jag har mycket med att göra att jag under mina unga åldrar fick lära mig själv att tänka taktiskt då jag inte hade någon coach under tävlingarna som tänkte åt mig och sa hur jag skulle spela för att vinna. Enligt mig handlar pingis väldigt mycket om att variera skruv och tempo, och kanske framförallt att kunna alla möjliga skruvar som tillhör sporten bordtennis. Detta lärde jag mig tidigt då mina träningar nästan enbart bestod av matchspel i tidig ålder, då jag märkte hur otroligt viktigt det var med att förstå och utnyttja skruven man kan få på en boll. Jag menar inte att man bara ska spela matcher för att lära sig såna saker, men jag tror att man så fort som möjligt ska lära sig det mesta om skruv och grunder i pingis innan man börjar fokusera på övningar som "fritt mot backhand" och övriga vanliga övningar som alla tränar på.

Sammanfattning
1992-2003 Tränar och spelar med Hassels IF
2000-2003 Tränar 1-2 gånger i veckan med Delta BTK
2003-2006 Går på bordtennisgymnasiet i Köping.
2004-2007 Byter klubb till Stratos Enköping som spelade i Superettan
2006-2007 Första säsongen av heltidsspelande med hjälp av min dåvarande klubb Stratos Enköping
2007-     Flyttar upp till Söderhamn
2009      Spelar SM final med SUIF

Signerat Hampus

Jens har återigen varit i Söderhamn och förstärkt träningstruppen, idag åkte han vidare för att spela ligamatch i Tyskland, jag ställde några frågor innan han pös iväg.

Hur har säsongen varit??
Säsongen började bra ända tills jag fick lunginflamtion, Men nu är jag bättre och nu sista veckorna har de gått bra!

 Hur känns formen nu ?
Nu känns den bra. Så det är skönt

Du var och såg matchen mot Halmstad i måndags, vad tyckte du om matchen samt pingisligan??
Matchen var okej men jag gillar inte 3 set. Men om det är för tv så är det ju okej att man spelar så.

Skönt att vara "hemma" och träna?
Alltid skönt att komma hem och träna.

Mål med säsongen då?
Att spela bra i tyska ligan, Och bättra på världsrankingen. 

Hur ser det ut innan jul uppehållet?
Ska på läger nästa vecka sen är det några matcher i ligan plus polska öppna sen ett skönt jullov

Vad säger du om redligs fotbollskunnande ?
Vilket?

Till sist när får vi se dig i söderhamn nästa gång då?'
Blir nog efter lägret ett par dagar innan Polska öppna 

Tack ska du ha och Lycka till

Signerat Jon Persson

Höjdpunkter från matchen i måndags mot Frej Växjö finns nu att se för intresserade!

Imorgon (måndag) är det dags igen, hemmamatch mot Växjö som kommer bli intressant att kolla på! Ett Suif som är fulladdat med positiv energi från vinsten mot Rekord. Hampus som slog en av seriens bästa spelare förra seriematchen (Chen Jian) som vi nu hoppas kunnna spela lika bra igen. Sun Jian som vann sin singelmatch imponerande enkelt och ett 100% dubbelspel. Intressant att se Sondell spela efter helgens pro tour tävling i England. Hoppas att han tagit med viljan att spela grym pingis i hagen. 

Som ni säkert redan hört så välkomnade vi våra spelare hem från vinstmatchen mot Rekord mitt i natten med lite skönsång alldeles efter avfarten mot Söderhamn. Vi stod åtta stycken längs med vägen vi trodde dom skulle komma med trumma och flaggor, eftersom vi lovat Hampus som ensam körde bussen hem från helsingborg, att om dom lyckades knipa tre poäng skulle vi sjunga när bussen anlände till älskade Söderhamn. Efter denna tur på kvällen som uppskattades av både Hampus och Sun så tror jag att flera av oss inblandade började fundera lite.. Om vi går upp mitt i natten för att ta tre poäng mot ett av lagen som ligger långt ner i tabellen, hur firar vi då ett SM-guld? En bra fråga som nog ingen lyckats komma fram till något vettigt. Men vi lovar en celebration som slår det mesta!

Men nog om detta, nu ska vi fokusera på den kommande matchen mot Växjö imorgon. Vi i Suifportrarna hoppas att fler folk än senast ska kunna visa sig på matchdag i hallen, senast var det alldeles för dåligt med publik vilket är väldigt synd när vi nu hade chansen att visa vad vi går för... Men som sagt imorgon är det nya tag som gäller och vi kommer vara på plats med fler supportrar än någon match än så länge denna säsong. Mitt tips inför denna match är 4-1, då vi får se tre tokladdade Suif:are som kommer göra allt för en vinst!

Se Suifportrarna bättre än aldrig förr?! Kom till Idrottshallen, Söderhamn 18:30!

signerat, Danne