Inför nästa säsong har SUIF skrivit kontrakt med Viktor Brodd. Viktor har under denna säsong spelat i Tyskland och deras tredjeliga där han imponerat stort. Med hans fina kvot på 32-4 förde han sitt FC Köln till serieseger och uppflyttning till tysklands andraliga. Dock kommer han inte att fortsätta där eftersom han bestämt att återvända hem till Söderhamn för spel med de nyblivna svenska mästarna!

Viktor kommer att hoppa in i laget som 4de man, men kommer att spela mycket dubblar eftersom han är lite av en dubbelspecialist. Ett fantastiskt nyförvärv!

Såhär säger han själv om tankarna krig nästa säsong.

- Först och främst så är det jäkligt skoj att vara tillbaka i SUIF. Jag har haft ett bra år i tyskland så förhoppningsvis kan jag upprepa det spelet och fortsätta utvecklas kommande säsong. Sen är det ju ett jäkligt kul lag vi har med, så räkna med en lång och rolig säsong!

Vi välkomnar Viktor till SUIF och önskar han lycka till nästa säsong!

Signerat, Pinnen

När jag var 9 år gick jag på min första pingisträning. Jag ville inte gå först men efter mammas och Bosses ”tjat” så gick jag till slut.  När jag kom hem hade jag sprungit in i huset och sagt ”Det här var det bästa jag har gjort!”  Den dagen började mitt liv som pingisspelare.  Det var i Näsåker och klubbens namn var Ådalslidens SK.


Vi var många ungdomar när jag började spela, så jag hade några grupper att gå upp i allt eftersom jag blev bättre. Hallen var lika stor som Söderhamns b-hall, det vill säga att man får plats med ungefär 5-6 bord om man ville ha lite utrymme att spela på. Det som är lite jobbigt är att Jon kan skryta med att han vann bästa fyran och det kan inte jag, så det känns tungt. Vi kom 6a, fast får skylla på att det var bättre årgång när vi spelade!

Verksamheten dog ut lite allt eftersom och de sista två åren jag bodde hemma sökte jag upp en pingisspelare i Sollefteå, Jonas Bredberg. Han var viktig för mig då han var mycket bättre än mig så jag fick bra träning. Vi försökte träna två gånger i veckan, sen på hemmaplan körde jag en hel del låda med Bosse då två gånger i veckan inte skulle räcka att träna för att bli bra.


Jag har mycket att tacka Bosse för, han hjälpte mig med pingisen, tränade mig och följde med mig på alla tävlingar. Utan honom hade jag nog inte utvecklats lika mycket som jag gjorde.

Jag spelade i Näsåker tills jag var 14 år, då flyttade jag ner till Söderhamn för att fortsätta satsa på min pingis. Där delade jag boende med Rickard Tällberg som började på pingisgymnasiet samma år som jag flyttade ner. Det blev en stor omställning, från att bo hemma till att helt plötsligt bo ensam, men det fungerade väldigt bra.

Det var rätt tufft i början med all träning, man var inte alls van vid att träna så mycket. Så alla som flyttar för att fortsätta satsa på sin pingis och inte har tränat lika mycket på hemmaplan borde förbereda sig på att det är flera års slit innan det verkligen ger de resultat som man skulle vilja. Att flytta och tro att man kommer att bli bra bara av att flytta till ett ställe där det finns bra träning är helt fel. Räkna med 5 års hårt tränande varje dag för att bli en bra spelare (i Sverige).

Efter flytten till Söderhamn har det hänt mycket för mig inom bordtennisen. Jag har varit med i ungdoms- och juniorlandslaget, där jag bland annat har varit uttagen till ungdoms-OS, ungdoms-VM och ungdoms-EM. Det har varit roliga upplevelser!

Jag har spelat med SUIF i elitserien/pingisligan 3 år. Förra året kan man säga att mitt genombrott kom i elitserien. Förutom det så vann jag även U20-SM och final i herrdubbel tillsammans med Viktor Brodd. Vi gick även till SM-final med SUIF!

Det här året har jag varit uttagen till landslagsläger och pro tour–tävlingar, vilket jag tycker är väldigt roligt!

Söderhamn har varit ett bra ställe att utvecklas på. Träningen har varit och är fortfarande riktigt bra och vi har en bra gemenskap i klubben. Jag har fått mycket hjälp av Blomman och Pidde genom åren och de har hjälpt mig så att min utveckling har gått framåt hela tiden.

Sammanfattning

1998 – 2003 Spelar med Ådalslidens SK och har Bosse som tränare.
2003 – Flyttar till Söderhamn
2005 – 2009 Bordtennisgymnasiet i Söderhamn
2007 – 2010 Elitserien/Pingisligan med SUIF

Signerat Johan 

Jag började träna och spela bordtennis på hösten när jag fyllde 7 år. Att det blev pingis var något av en slump. Man skulle kunna säga att jag halkade in på ett bananskal. Jag var som liten väldigt intresserad av allt som hade med boll att göra. Kunde spela fotboll, innebandy eller ishockey i timmar. En dag efter skolan gick jag hem till bröderna Jonsson, mina kompisar, som bodde i ett hyreshus. I källaren där fanns ett rum där vi brukade spela bandy. Efter ett tag sa de att de måste sluta för de skulle gå och träna pingis och frågade om jag ville följa med. Jag ville inte, eller vågade inte, för jag hade aldrig spelat pingis.

aNär jag började spela och träna med Norsjö IF höll jag racketen med två fingrar på baksidan för jag hade så små händer. Vår tränare Christer Bergqvist skrattade lite lätt och förklarade hur man skulle hålla i ett rack. Då var det många som tränade och spelade pingis i lilla Norsjö. Det var så många att det blev flera grupper. Våra träningar bestod mest av matcher, övningar körde vi inte så mycket. Vi som var yngst fick bra sparring och utvecklades därför att då fanns det många ungdomar i klubben som tillhörde Norrlandseliten. Det ledde b la till att Norsjöskolan med mig i laget vann Bästa Fyran i pingis och att jag fick allt mer blodad tand för att fortsätta utvecklas. Tyvärr avtog intresset bland de äldre och träningen blev allt sämre. För att utvecklas tävlade vi som var kvar mycket och reste en hel del. Vi var nog på de flesta tävlingar som gick i Norrland och spelade i så många klasser som möjligt. Dessutom var jag på rätt många läger. Allt fler slutade och till slut när jag gick i åk 9 var det bara Jill Bergqvist och jag kvar. Träningen i Norsjö blev allt sämre och vi var till Lycksele en gång i veckan och tränade med Pingisgymnasiet där. Tyvärr var inte intresset det bästa bland gymnasisterna och vi avbröt den träningen. 

När jag skulle börja gymnasiet hade jag bestämt mig för att satsa på bordtennis. Jag lade fotbollsskorna och hockeyklubban på hyllan trots att det kändes i mitt idrottshjärta. Jag hade under hela tiden jag tränat pingis också spelat fotboll (sista året i pojkallsvenskan), ishockey och även innebandy. Jag sökte vid preliminärintagningen i första hand Söderhamn och hade väl antagligen hamnat där om inte Linus Mernsten varit på mig. Han såg mig spela på Safirs internationella och började prata med mig. Jag sa då att jag skulle välja Söderhamn. Det tyckte han var synd och veckorna därefter ringde han och flera andra och ville att jag skulle komma ner och se hur det var i Köping. Ingen trodde mig nog när jag berättade hur lite jag tränat. De föreslog att jag skulle söka till Köping som just då skulle starta upp sitt RIG. Jag blev inbjuden dit tillsammans med mina föräldrar och när jag varit där bestämde jag mig för Köping.

Träningen i Köping var betydligt hårdare än den i Norsjö. I Köping blev det helt plötsligt 7 pass i veckan mot mina max 3 pass i Norsjö. Från början hade jag svårt att träna, jag var helt enkelt inte van vid den träning vi körde, men jag gillade ju pingis så jag körde på. Hade nog en del hjälp av den träning jag hållit på med i andra idrotter. Helgerna var de flesta borta på serier men jag spelade ingen serie utan fick vila på helgerna vilket var skönt.

Sommaren efter ettan åkte jag och några till från skolan till Japan på ett fem veckors läger. Där fick man känna på hur det var att träna och det höjde mig väldigt mycket. Under de följande två åren gick det väldigt bra med pingisen och jag lirade då för Stratos i Enköping. En trevlig klubb med trevliga människor med Uffe P i spetsen. Efter gymnasiet skrev jag kontrakt med Söderhamn.

Köpingtiden var en väldigt bra tid för mig och jag vill tacka Sören och alla andra tränare som hjälpte mig otroligt mycket med min pingisutveckling under den tiden. När jag kom till Köping var jag rankad runt tolfte plats i Sverige i min åldersklass  och när jag lämnade Köping var jag nr ett.

Till Söderhamn blev jag värvad efter gymnasiet. Jag började spela på andrabordet och gjorde en bra första säsong i elitserien. Andra året blev jag uppflyttad på förstabordet. Kvotmässigt blev det minus andra säsongen men spelmässigt ett stort plus. Jag var med på alla landslagsläger och det var också ett stort plus. Det året gick vi också till semifinal men förlorade där mot BTK Rekord och det var en tung förlust för det året tyckte jag att vi hade en bra chans att ta guld.

Tredje året blev det förstabordet igen och jag spelade helt OK. Jag blir mer och mer uttagen till landslagssamlingar, tävlingar och läger. Tyvärr åkte vi ut mot Ärtemark i kvartsfinal och jag gjorde mitt sämsta slutspel så här långt.

Fjärde säsongen blev den roligaste lagmässigt hittills i Söderhamnströjan och vi gick ända till final. Väl i finalen fick vi stryk av Eslöv i tre raka matcher men jag tyckte att vi stod upp bra. Publiken här i Söderhamn ska man inte klaga över. En fantastisk publik att spela inför.

Nu är jag inne på min femte säsong i den röda fina tröjan men jag har ännu inte spelat någon match än pga min onda rygg. En skada som jag drog på mig före slutspelet mot Eslöv och som jag fick dras med hela slutspelet. Tiden här har ändå varit väldigt bra och en som starkt bidragit till det är Peter Blomqvist vår tränare. Pidde var också väldigt nyttig att ha med första året. När man värmde  upp och var väldigt nervös inför matcher var han alltid med och skojade lite och pratade och sa att det inte var hela världen om man skulle förlora. Han var nyttig.

Sammanfattning :

1992-2002 Träning I Norsjö IF (Bästa fyran vinner 97)

2002-2005 Köping Gymnasiet 

2004- EM brons i lag, Junior EM

2003-2005 spelar i Stratos 

2005- Flyttar till Söderhamn 

2008 EM Brons i Dubbel 

2009 SM Final med SUIF

Klubben som stod för nybörjarträningarna jag gick på när jag var 5 år och knappt nådde upp till bordskanten, och därmed är min moderklubb är Hassels IF. Det är nog inte många som kan räkna upp fler än min bror, Jimmie, som kommer från denna klubben. Det är dock fler än vi två som satt Hassels IF på Sverigekartan.

Klubben i fråga håller till i Lucksta, samhället jag kommer ifrån. Vet inte hur många som bor i Lucksta men vi snackar inte om något storbefolkat samhälle här. En gymnastiksal där 5 bord ryms är ytan utövarna har att leka, svettas och kämpa på. Trots detta har denna lilla klubb fostrat 3 stycken spelare som kämpat sig upp och spelat i elitserien.

Dessa är Olof Röhlander, som spelade för Falkenbergs BTK 1995. Han var där 5e man men fick spela 8 singelmatcher, dock utan vinst. Olof jobbar nu som mentalstyrketränare och föredragshållare, inspiratör. Han har jobbat med bla örgryte och pingislandslaget och hjälpt dom med den mentala träningen.

Sara Svedin, min moster, är OBESEGRAD i damernas elitserie. Hon spelade för Långshyttan år 2001 och detta facit kan man ju bara buga åt...... Sorry Sara, men måste ju avslöja att du bara spelade en match. Dock - obesegrad i elitserien!

Slutligen är det jag, Hampus Nordberg som just för tillfället är inne på min tredje säsong i elitserien. Fick ju en fin start under mitt första år i SUIF, hade 7-0 i matcher och var givetvis snabb att påpeka för moster Sara att jag var bättre än henne! Tyvärr är jag ju inte fortfarande obesegrad men jag hoppas jag ändå är uppskattad i Söderhamn...

Jag började med pingis när jag var 5 år gammal, mest för att jag ville bli lika grym som min bror. "Riktig" träning men 2-4 övningar på varje pass kan jag inte säga att jag började med förrän jag var ungefär 13 år. Då jag började att åka de ca 4 milen till Söråker och Delta BTK där Urban Jansson höll i träningen, såna resor blev det 1 eller 2 gånger i veckan. Ubbe Jansson blev alltså som en tränare för mig, innan dess var det många år jag var helt utan en tränare. Så större delen av mina 10 år som pingisspelare innan jag flyttade ifrån mitt barndomshem så var jag utan tränare.

Tanken har gått många gånger att man undrar hur bra man hade varit ifall man hade vuxit upp i en klubb som SUIF och tränat betydligt hårdare från yngre ålder med en tränare som hade hjälpt mig med allt ifrån teknik, taktik och fysträning, hade man varit bättre eller sämre? Ingen aning. Hur kan det då komma sig att jag kunde hänga med och även tillhöra Sverigeeliten i min ålder även om mina konkurrenter kom ifrån stora klubbar med meriterade tränare?

Jag anser mig själv vara en ganska duktig taktiker, det tror jag har mycket med att göra att jag under mina unga åldrar fick lära mig själv att tänka taktiskt då jag inte hade någon coach under tävlingarna som tänkte åt mig och sa hur jag skulle spela för att vinna. Enligt mig handlar pingis väldigt mycket om att variera skruv och tempo, och kanske framförallt att kunna alla möjliga skruvar som tillhör sporten bordtennis. Detta lärde jag mig tidigt då mina träningar nästan enbart bestod av matchspel i tidig ålder, då jag märkte hur otroligt viktigt det var med att förstå och utnyttja skruven man kan få på en boll. Jag menar inte att man bara ska spela matcher för att lära sig såna saker, men jag tror att man så fort som möjligt ska lära sig det mesta om skruv och grunder i pingis innan man börjar fokusera på övningar som "fritt mot backhand" och övriga vanliga övningar som alla tränar på.

Sammanfattning
1992-2003 Tränar och spelar med Hassels IF
2000-2003 Tränar 1-2 gånger i veckan med Delta BTK
2003-2006 Går på bordtennisgymnasiet i Köping.
2004-2007 Byter klubb till Stratos Enköping som spelade i Superettan
2006-2007 Första säsongen av heltidsspelande med hjälp av min dåvarande klubb Stratos Enköping
2007-     Flyttar upp till Söderhamn
2009      Spelar SM final med SUIF

Signerat Hampus