När jag var 9 år gick jag på min första pingisträning. Jag ville inte gå först men efter mammas och Bosses ”tjat” så gick jag till slut.  När jag kom hem hade jag sprungit in i huset och sagt ”Det här var det bästa jag har gjort!”  Den dagen började mitt liv som pingisspelare.  Det var i Näsåker och klubbens namn var Ådalslidens SK.


Vi var många ungdomar när jag började spela, så jag hade några grupper att gå upp i allt eftersom jag blev bättre. Hallen var lika stor som Söderhamns b-hall, det vill säga att man får plats med ungefär 5-6 bord om man ville ha lite utrymme att spela på. Det som är lite jobbigt är att Jon kan skryta med att han vann bästa fyran och det kan inte jag, så det känns tungt. Vi kom 6a, fast får skylla på att det var bättre årgång när vi spelade!

Verksamheten dog ut lite allt eftersom och de sista två åren jag bodde hemma sökte jag upp en pingisspelare i Sollefteå, Jonas Bredberg. Han var viktig för mig då han var mycket bättre än mig så jag fick bra träning. Vi försökte träna två gånger i veckan, sen på hemmaplan körde jag en hel del låda med Bosse då två gånger i veckan inte skulle räcka att träna för att bli bra.


Jag har mycket att tacka Bosse för, han hjälpte mig med pingisen, tränade mig och följde med mig på alla tävlingar. Utan honom hade jag nog inte utvecklats lika mycket som jag gjorde.

Jag spelade i Näsåker tills jag var 14 år, då flyttade jag ner till Söderhamn för att fortsätta satsa på min pingis. Där delade jag boende med Rickard Tällberg som började på pingisgymnasiet samma år som jag flyttade ner. Det blev en stor omställning, från att bo hemma till att helt plötsligt bo ensam, men det fungerade väldigt bra.

Det var rätt tufft i början med all träning, man var inte alls van vid att träna så mycket. Så alla som flyttar för att fortsätta satsa på sin pingis och inte har tränat lika mycket på hemmaplan borde förbereda sig på att det är flera års slit innan det verkligen ger de resultat som man skulle vilja. Att flytta och tro att man kommer att bli bra bara av att flytta till ett ställe där det finns bra träning är helt fel. Räkna med 5 års hårt tränande varje dag för att bli en bra spelare (i Sverige).

Efter flytten till Söderhamn har det hänt mycket för mig inom bordtennisen. Jag har varit med i ungdoms- och juniorlandslaget, där jag bland annat har varit uttagen till ungdoms-OS, ungdoms-VM och ungdoms-EM. Det har varit roliga upplevelser!

Jag har spelat med SUIF i elitserien/pingisligan 3 år. Förra året kan man säga att mitt genombrott kom i elitserien. Förutom det så vann jag även U20-SM och final i herrdubbel tillsammans med Viktor Brodd. Vi gick även till SM-final med SUIF!

Det här året har jag varit uttagen till landslagsläger och pro tour–tävlingar, vilket jag tycker är väldigt roligt!

Söderhamn har varit ett bra ställe att utvecklas på. Träningen har varit och är fortfarande riktigt bra och vi har en bra gemenskap i klubben. Jag har fått mycket hjälp av Blomman och Pidde genom åren och de har hjälpt mig så att min utveckling har gått framåt hela tiden.

Sammanfattning

1998 – 2003 Spelar med Ådalslidens SK och har Bosse som tränare.
2003 – Flyttar till Söderhamn
2005 – 2009 Bordtennisgymnasiet i Söderhamn
2007 – 2010 Elitserien/Pingisligan med SUIF

Signerat Johan